jag vet inte vad det är med mig längre..ena sekunden är jag hur glad och sprallig som helst men sen så kan det vända på bara några minuter och jag orkar inte änns att öppna munnen utan att låta hur sur som helst..? jag hatar att jag har varit sån här nu i flera dagar..mot vännerna är jag mestadels hur glad och helst, sprallar och stojar galet men så fort jag kommer hem och mamma eller pappa säger nått så är jag jätte sur och svarar dumt tillbaka..eller inte elakt så utan mer på sättet jag säger det blir bara så himmla fel! jag vill inte alls vara sån här, för så fort jag har sagt något till dom så ångrar jag att jag hade det "uttalandet" och vill förklara mig men jag orkar inte?
och så fort jag säger nått till dom och dom inte hör och frågar "vad sa du?" så blir jag skit sur (mest inombords visar inget direkt så utåt) och vill nästa börja böla för att jag inte orkar säga samma sak en gång till...

haha, herregud? vad är det egenligen med mig?
kan inte förstå hur mamma och pappa (och alla andra) orkar med mig när jag är sån här? tack snälla ni dom blivit utsatta för att ni vet att jag inte menar något elakt och att ni inte tar åt er..vilket jag verkligen inte hoppas att ni gör!?

jag hoppas i alla fall att humöret mitt blir bättre snart..kanske det hela har med mensen att göra? vi får hoppas på det..man kan ju bli lite lustig då om man säger så:P

humöret för bloggandet är inte heller på topp..allt var så mycket bättre förr då jag bloggade flera gånger om dagarna och hade massa besökare som var så söta med att lämna en kommentar efter sig=) tack till er!
men nu när jag själv inte har varit så aktiv så har besökarna minskat massor och kommentarer får jag nästan aldrih känns det som..vilket gör att suget till att fortsätta blogga inte är den samma...

därför måste jag tyvärr säga förlåt till alla er där ute som faktiskt följer och läser min blogg..hur ni nu orkar och vill överhuvudtaget göra det? jag är jätte glad över att de finns som dom vill läsa det jag skriver..
men jag måste ta en pause och jaa, jag vet att jag har tagit det ett par gånger förr men jag måste helt enkelt..förlåt!

hur länge jag blir borta vet jag inte..sist blev det ju bara några dagar, kanske det blir det den här gången också?
nu måste jag i alla fall konsentrera mig på skolan/läxorna, familjen och vännerna..koppla av och sammla mina tankar lite..känns som om allt är som en jätte stor rör uppe i huvudet just nu=/

men jag kommer tillbaka så småning om, när orken, tiden och humöret finns/kommer tillbaka..hoppas nu inte att ni blir för ledsna..jag kommer sakna er alla massor!

ha det gott nu så höres vi frammåt vår/sommar dagarna!
kram på er ♥